"För tidigt att gå i pension"

RESENÄR.
 Per Martin Hjort från Hässleholm har nyligen begett sig till Kina, än en gång, för att jobba där i höst.

- Det känns som det är för tidigt att gå i pension, säger han.
Norra Skåne träffade honom före avfarten till Ningde i Fujianprovinsen i sydöstra Kina.

 

 – Världens fokus är i Kina nu, vare sig vi vill det eller inte. Det säger Per-Martin Hjort, som nyligen lämnade Hässleholm för att jobba i ett par månader i Kina. Det är där allt händer.

 Per-Martin Hjort och hans fru Gunnel har pendlat mellan Sverige och Kina under många år. I nio år har de jobbat i Mittens rike som engelsklärare.

 Men nu har Per-Martin åkt iväg ensam. Han tyckte det var för tidigt att gå i pension och att hitta något jobb i den här åldern i Hässleholm trodde han inte var möjligt.

 –   Det blir ett test att vara utan min fru, säger han, men det känns bra att vara behövd och ianspråktagen. Jag har breda erfarenheter och fortfarande mycket att ge.

 Han ska arbeta på Ningde Teachers College i staden Ningde som ligger vid kusten i Fujianprovinsen i sydöstra delen av landet. Det är ett mindre universitet där paret Hjort arbetade i tre år mellan 2001 och 2004. Där ska Per-Martin nu undervisa i engelska och han ska också göra en studie bland kinesiska studenter om vad de tycker om västerländska lärare. Per-Martin talar lite mandarin och klarar att ta en taxi och uträtta ärenden på språket men inte att hålla föreläsningar, så dem håller han på engelska.

 Per-Martin Hjort har alltid varit intresserad av Kina. Att jobba utomlands ligger i blodet. Hans föräldrar var missionärer i Etiopien, så det är i Afrika som Per-Martin är född och uppvuxen. Hans mor har sina rötter på släktgården i Kärråkra och Per-Martin kom som ungdom till Hässleholm och tog studenten på Linnéskolan och gjorde lumpen på P2.

 – Jag gillar Hässleholm och tycker det är skönt att komma hit, men det drar att åka ut i världen.

 Det var i Svenska kyrkans regi som Per-Martin och hans fru Gunnel åkte till Kina första gången. Per-Martin hade då jobbat i 20 år på Söderport och hans fru på regionmuseet i Kristianstad. De arbetade med socialt arbete i de mer eftersatta delarna av Kina och i, enligt kinesiska mått, mindre städer, det vill säga städer i storlek med Stockholm eller Göteborg. På vissa ställen var de de enda västerlänningarna och de fick många kinesiska vänner. Men i början tyckte han att uppgiften kändes övermäktig och han kände sig obetydlig som svensk.

 – Jag var van vid den afrikanska kulturen, men det var intressant att möta den asiatiska kulturen som är mycket olik den afrikanska. Exempelvis försöker kineser lösa sina egna problem och tar inte gärna emot bidrag eller ekonomisk hjälp, vilket däremot afrikanerna inte har några problem med.

 Han berättar också att kineser kommunicerar mer indirekt och visar sällan vad de tycker och tänker.

 – De är lätta att ha och göra med och man kan vinna deras förtroende om man vet hur man gör, säger Per-Martin. De tycker att vi västerlänningar är för direkta och burdusa och därför är det viktigt att hitta ett förhållningssätt så man inte trampar kineserna på tårna.

 – Kina är ett så stort land och som svensk känner man sig så liten. Men vi har grundidéer som vi kan vara stolta över. I västvärlden har vi en föreställning om att vi är lika mycket värda, i öst är samhällena mycket mer hierarkiska. Det är din position i samhället som ger dig ditt värde.

 Per-Martin berättar att utvecklingen går starkt framåt i Kina. Att ha en bra lön och pengar har blivit allt viktigare och fattigdomen har minskat, men en del har blivit mycket, mycket rikare och klyftorna ökar.

 – Jag tycker ändå att det blir mer öppet och att det går att ta ut svängarna lite mer än förr.

 Han berättar också att kineserna är väldigt stolta över att Mo Yan fått Nobelpriset i litteratur.

 – Hittills är han känd i vissa kretsar, men han kommer slå igenom ordentligt nu.

 Per-Martin Hjort har inte läst något av Mo Yan men har sett en film från romanen Röda fälten, som han tyckte gav en mycket sanningsenlig bild av den kinesiska landsbygden.

 Han berättar att i Kina lever man samtidigt i 1800-,1900- och 2000-tal. Det gör att kineserna inte tappat kunskap på samma sätt som vi i västerlandet gjort.

 – Vi har gjort oss av med så mycket kunskap, och för oss blir det stora problem i dag att hitta någon som kan laga och reparera föremål. Det blir jätteknepigt, men i Kina är de inte lika illa ute. Där kan man lätt hitta någon som reparerar cykeln för endast några kronor.

 Susanne Gäre

 

 Profilen

 Namn: Per-Martin Hjort

 Född: Addis Abeba, Etiopien

 Bor: Hässleholm

 Aktuell: Har precis gett sig av till Kina för att jobba där i ett par månader

 Intressen: Allt möjligt exempelvis historia, litteratur, sport och språk

Språkkunskaper: Talar svenska, engelska, två afrikanska språk: amhariska (som är det officiella språket i Etiopien) flytande samt swahili hjälpligt, tyska (har gått i tysk skola) och lite franska  

Favoritmat: 1. etiopisk pepparsås, 2. indisk mat 3. kinesisk mat

Det går att följa Per-Martin i Kina på hemsidan:  www.hjortikina.dinstudio.se