Mästerligt om mötet

Sverige – Kina

 

Verkligt bra böcker kan man återvända till mer än en gång. Redan första gången jag läste den då (2005) nyutkomna romanen Mästarens dröm av Carola Hansson, fascinerades jag av dess innehåll – framförallt eftersom jag då hade jobbat som Svenska kyrkans utsände i Kina i tre år och påtagligt och konkret (om än i mycket lindrigare form än romanens utsända svenskar) stiftat bekantskap med den problematik boken behandlar: mötet mellan öst och väst.

 

Bokens baksidestext sammanfattar på ett bra sätt vad romanen vill framställa och levandegöra:

Vad driver en människa att offra allt för en högre sak? Två unga systrar, Agnes och Adina, lämnar strax efter första världskriget sin hemstad Uppsala för att fara till Kina. Gud har kallat dem och de hjälper till att öppna en missionsstation i provinsen Hunan i södra Kina. Deras tro är stark, men mötet med en främmande kultur och andra religioner får deras övertygelse att svikta. Hur stora försakelser tål den högre saken?

Vi får följa Agnes och Adina under 20- och 30-talen – en orolig tid i Kina med strider mellan nationalister och kommunister, och med en befolkning fylld av skepsis till missionärerna.

Mästarens dröm är en berättelse om stora känslor, tro och tvivel, och som genomgående ställer frågan om människans uppgift och livets mening. Romanen bygger på dokumentärt material och i staden Changsha finns än idag rester av missionsstationen.

 

Väst möter öst på 1920-talet 

I samband med årsskiftet 2011/2012 besökte Gunnel och undertecknad under några dagar Hunan och mångmiljonstaden Changsha för att något söka efter ”spåren” efter Svenska kyrkans missionsarbete i denna provins. Några ruinrester eller liknande av missionsstationen i Changsha lyckades vi inte spåra, däremot hittade vi efter visst detektivarbete ut till "den vackra skolbyggnaden med grönglaserat tegeltak" i Taohwalun i staden Yiyang 70 kilometer nordväst om Changsha, där SKM hade stolta planer på att grunda ett veritabelt universitet.

Läs artikeln Visionen som misslyckades men som ändå lyckades på Svenska kyrkans hemsida 

Dagen efter, den 1 januari deltog vi sedan i en synnerligen välbesökt och i alla avseenden storartad nyårsgudstjänst i en av de talrika protestantiska Tresjälvkyrkörna mitt inne i Changsha - Beizhengjie Christ Church med följande brokiga historia: uppförd 1905, förstörd 1910, återuppbyggd 1915, stängd 1949, åter öppnad 2004.

Skolbyggnaden i Taowhalun då (1920-talet) och nu 2012 

Svenska kyrkans missionsarbete i Hunan beskrivs på följande sätt i det 1948 utkomna ”illustrationsverket om Sveriges yttre mission” Missionen i bild, varifrån även de svartvita fotona i denna artikel är hämtade:

Svenska kyrkan upptog mission i provinsen Hunan i Centralkina år 1918, då fröken Ruth Nathorst kom till provinshuvudstaden Changsha. Den första tiden samarbetade hon med fröken Ingeborg Wikander, som förestod KFUK:s verksamhet bland kvinnlig studerande ungdom. Redan från början var missionsstyrelsen inriktad på att upptaga en högskolemission i syfte att även tjäna andra lutherska missioner. Detta mål ledde till upprättandet av en luthersk högskola i Taohwalun 1923. Professor K B Westman blev skolans rektor. Arbetet pågick utan störningar till november 1926, då politiska oroligheter föranledde skolans stängning. Under ett par år kunde verksamheten åter upptagas med starkt begränsade klasser av nästan uteslutande kristna elever. Tungt vägande skäl lågo till grund för nedläggandet av detta college vid nyåret 1931.

Svenska kyrkan har även 1923 upptagit ett missionsfält med direkt missionerande och församlingsbildande verksamhet i Changsha och senare i ett distrikt runt Tungtingsjön. Små församlingsgrupper ha utvecklats trots yttre tryck. De har förenats i ”Norra Hunans synod” och anslutit sig till den lutherska kyrkan i Kina. Under krigsåren tvingades missionärerna med ett par undantag att evakuera. Den vackra kyrkan och andra missionshus blevo lågornas rov.

Gunnel och Per-Martin vid minnesstenen som står vid skolan i Taowhalun. Inskriften på baksidan berättar att denna byggnad tillhört ett college som en gång grundades av svensk mission T h klockstapeln vid "den vackra kyrkan" i Changsha som liksom kyrkan "blev lågornas rov". 

Hemkommen efter vår andra period i Kina (2006-2012) har jag, som sagt, i dagarna återvänt till Carola Hanssons roman och finner skildringen ännu mer fängslande och mästerlig än vid min första bekantskap med den för sju år sedan. Boken är full av frågor, tankar och känslor jag själv brottats och brottas med under och efter mina år i Kina. Några entydiga svar ges inte. Författarinnan lär själv ha yttrat:

Att fråga men samtidigt ha svaren är ett skäl till att tystna. Det finns övergrepp som sker i den stora förståelsens namn. När man säger att man förstår, då är saken avslutad. Man måste tillåta andra att vara främmande.

En sak är dock säker: kristendomen som ju ytterst har sitt ursprung i mellanöstern – mitt emellan Europa och Asien är idag påtagligt livskraftig också i sin kinesiska tappning – det bevittnade vi söndagen den 1 januari 2012 i kyrkan mitt i Changshas centrum, 90 år efter att SKM:s första missionärer gjorde sitt intåg i staden.

 

Vi inledde det nya året med att fira en fin gudstjänst i en av Changshas kyrkor - Beizhengjie Christ Church med följande brokiga historia: uppförd 1905, förstörd 1910, återuppbyggd 1915, stängd 1949, åter öppnad 2004.
Nyårsdagen 2012 var kyrkan (som vanligt i Kina) fullsatt. Välljudande och mäktig körsång, nattvard, temat för predikan Ordspråksboken 29:18: A nation without God's guidance is a nation without order. Happy are those who keep God's law! 

 

Hässleholm den 7 september 2012/Per-Martin Hjort