Qingming

 

Det regnar utan uppehåll.

Sorgmod bemäktigar den ensamme vandraren:

Säg var kan jag finna en vinbod?

Boskapsskötaren höjer handen och visar mot Aprikosblommans by i fjärran.

 

Ungefär så lyder en av poeten Du Mus dikter, mycket fritt översatt från kinesiska via engelska. En dikt som nästan alla elever i Kina känner till och som kan klargöra något av betydelsen av Qingming, gravstädningsdagen som infaller i början av april. Jag frågade en av mina manliga studenter om hur hans familj högtidlighåller Qingming och han berättade följande:

 

Vi går ut till mina förfäders grav och sopar den ren. Om den blivit skadad lagar vi den och så fyller vi det inristade namnet med ny färg så att det ska synas tydligare. Sen lämnar vi våra gåvor till våra förfäder. Det kan vara frukt, bröd, ris och blommor. Vi har också med risbrännvin som vi vet att min gammelfarfar gillade.

Vi gör det här för att vi vill att våra förfäder ska må väl. Även om de är döda så behöver de mat och dryck. Om vi inte ger dem det så kanske deras olyckliga andar ger sig ut från gravarna och söker upp oss och det är inte så bra. Särskilt på våren, när allting börjar leva upp är det viktigt att de också mår bra. Det kan välsigna vårt arbete och våra liv.

Förfäderna behöver också pengar för sina utgifter och vi brukar ta med stora buntar med sedlar. Faktiskt så ger vi dem mer pengar för varje år. Förra året var det en summa som motsvarade ettusen yuan (RMB)! Ja, det är ju inte riktiga pengar, utan symboliska sedlar. Vi bränner dem vid graven för att de lättare ska kunna förmedlas till andarna.

Allra sist bränner vi rökelsestickor som bär våra tankar och önskningar till våra förfäder. Vi gråter för att visa dem hur saknade de är och slutligen faller vi på knä och bugar djupt flera gånger enligt ett visst mönster. Det är alltid den äldste familjemedlemmen som leder oss.

   

Besöket vid graven är förbehållet den manliga delen av släkten och är också en anledning till att det traditionellt varit så viktigt för kineser att få en son. Kvinnor vid graven i samband med Qingming för med sig otur, förklarar min student. Men hur löser man detta idag när många familjer enbart har en dotter? Då får hennes man ta över förpliktelserna. Hon får vara med men det måste vara en man som sköter ritualen.

Enligt bondepraktikan som många bönder i Kina fortfarande följer innebär Qingming inte enbart gravstädning. Det är också starten på vårbruket. I Fujian, där vi bodde i början av 2000-talet, befolkades de övergivna sluttningarna denna dag plötsligt av bönder i stråhattar. De påbörjade ett intensivt arbete med att terrassera och förbereda vattensamlingarna för att plantera risknippen.

När vi samtalar om Qingming menar några av studenterna att regnet i Du Mus dikt helt enkelt uttrycker att våren är här och med den de välbehövliga vårregnen. Någon protesterar och anser att regnet står för sorgen och saknaden efter dem som gått bort. Hon reciterar dikten och förklarar innebörden av den första raden med orden Qingming , Jag vandrar i regnet, bland andra vandrare och andar… För andarna är mycket verksamma vid Qingming. Vi kan inte se dem men de finns där, förklarar hon och får ivrigt medhåll av sina kompisar.

Vad nationalskalden Du Mu än hade i tankarna när han skrev dikten för ungefär 1200 år sedan så är det tydligt att den fortfarande fyller en viktig funktion i Kina. Den rör vid ett tema som är omgärdat av många tabun och som man inte så gärna talar om – att döden är närvarande mitt i livet.

Gunnel Hjort

2012-04-01