Afrika i Kina

Eftersom vi båda är födda och uppvuxna i Afrika, och eftersom vi även jobbat där ett antal år, är det inte så underligt att vi följer det pågående närmandet mellan Mittens Rike och den afrikanska kontinenten med uppmärksamhet och största intresse. För några månader sedan reflekterade jag över en artikel i tidskriften Time som behandlade just detta tema - se Kina i Afrika.

Den 25 november 2009 var Zambias förste president Kenneth Kaunda gäst i det utmärkta engelskspråkiga TV-programmet Dialogue, där man proffsigt och initierat diskuterar aktuella världspolitiska och kinesiska frågor med inbjudna deltagare från hela världen.

Kvällens dialog försökte besvara frågan Is China a Threat to Africa?

Afrikas frigörelse - glasmålning i Africa Hall, Addis Abeba, av den etiopiske konstnären Afewerk Tekle

Kaunda, som tillhör de legendariska afrikanska ledarna och frihetskämparna, föreföll trots sina 85 år, mycket vital och 'med sin tid'. Han beskrev den långa och mödosamma frihetskampen i södra Afrika, motståndet mot Ian Smiths vita minoritetsregering i Rhodesia, kampen mot apartheidregimen i Sydafrika och stödet till frihetsrörelserna i Angola, Mocambique och Namibia. Detta var en svår tid för Zambia och Kaunda, då han till slut tog det kontroversiella steget att be Mao Zedong och Folkrepubliken Kina om hjälp och stöd. Kineserna byggde då den viktiga järnvägen Tanzam som förbinder Zambias kopparbälte med den tanzaniska huvudstaden Dar-es-Salaam vid Indiska oceanen.

Kaunda hade endast gott att säga om Kinas pågående engagemang i Afrika. Han menade att väst kapitalt misslyckats i sina försök att 'utveckla' kontinenten, men att Kina, som själv varit offer för västs aggressiva kolonialpolitik före Folkrepublikens tid och som själv fortfarande är ett utvecklingland, har mycket större och djupare förståelse för vad Afrika verkligen behöver och kan ha nytta av.

Han var Zambias president från landets självständighet 1964 fram till 1991. Nämnas bör att när Nelson Mandela frigavs år 1990, var Zambia det första land utanför Sydafrika han besökte, mycket tack vare Kaundas långvariga engagemang och stöd. Och efter år 1991 har Kaunda fortsatt att vara mycket aktiv, framför allt då det gäller bekämpningen av AIDS i Afrika och andra delar av världen.

Kaunda var ordförande i OAU (den afrikanska enhetsorganisationen) från 1970 till 1973. Denna organisation grundades den 25 maj 1963 och hade sitt högkvarter i Addis Abeba i Etiopien fram till att den upplöstes (under den siste ordföranden Thabo Mbeki ) den 9 juli 2002 för att övergå i och ersättas av AU (den afrikanska unionen).

  

              Africa Hall i maj 1963                                        Africa Hall 1994

Själv minns jag när jag som sextonåring bland tusentals afrikaner stod utanför Africa Hall i Addis Abeba (OAU:s högkvarter) den 25 maj 1963 och beskådade när olika ledare som Egyptens Nasser, Tanzanias Nyerere, Etiopiens Haile Selassie, Senegals Senghor, Ghanas Nkrumah m fl planterade var sitt träd i parken framför Africa Hall. Kaunda var inte med då, inte heller Kenyatta, eller för den delen Mandela. Deras länder var ännu inte självständiga.

När jag tillsammans med min familj beökte samma park framför Africa Hall 25 år senare, fanns måhända något förkrympt träd kvar – omöjligt att säga, men vad man då lade märke till i mitten av planteringarna var en enorm staty av Lenin, en gåva av Sovjetunionens folk till de arbetande massorna i Etiopien. (Det påstods att de senare fått stå för fraktkostnaderna).

Återigen fem år senare – när jag jobbade i Etiopien 1994-95 – fanns inget spår av Lenin – endast sockeln där han stått. Uppretade folkmassor hade rivit monumentet i samband med Mengisturegimens sammanbrott och fall.

          

OAU:s (numera Afrikanska Unionens) medlemmar               Addis Abeba 1989

(Wikipedia)                                                                      Foto: Gunnel Hjort

Ledare kommer och går, organisationer bildas och går i graven, konferenser hit och möten dit, nationellt och internationellt. Ja, världen är föränderlig och inget är bestående. Och ändå skulle jag vilja avsluta med att försöka återge  Kaundas svar på intervjuarens fråga: Vad är det som ger dig kraften i ditt engagemang, som förefaller vara lika starkt år efter år?

Utan någon som helst tvekan och med största uppriktighet och frimodighet säger den 85-årige Kenneth Kaunda: Vår uppgift som ledare, men även annars, är att tjäna Gud och våra medmänniskor. Gud har skapat alla människor till sin avbild, alltså har vi alla samma värde. Och vi har alla djupast sett samma behov.

Det finns två rättesnören att följa. För det första: vi skall älska Herren vår Gud av allt vårt hjärta, av all vår själ, av allt vårt förstånd och av all vår kraft. För det andra: vi skall älska vår nästa såsom oss själva. Som vi vill att människor ska göra mot oss, så skall vi göra mot dem. Det är detta som enligt den gamle frihetskämpen ger kraft till engagemang!

För mig är detta svar ganska typiskt för 'Afrika' – och kanske det bästa med Afrika. Sann gudstro och smittande trosvisshet. Och jag undrar: vilken västerländsk president eller premiärminister, eller ens ärkebiskop för den delen, skulle komma med ett sådant vittnesbörd i en offentlig TV-studio år 2009?

För mig var detta Afrika i Kina.

Vår nigerianske vän Andrew deltar i en Free Talk Session i Xifeng 2009

 

2009-11-29 Per-Martin Hjort