Tredjevärldenkristna

   

För precis en vecka sedan hade Gunnel och jag förmånen att träffa kinesiska kristna i provinsen Henan tillsammans med ärkebiskop Anders Wejryd och en delegation från Svenska kyrkan. Jag är säker på att inte en enda av oss svenskar var oberörd eller opåverkad av detta möte med en av de snabbast växande kyrkorna i världen.

Förgäves har jag dock under den gångna veckan letat efter någon nyhetsartikel t ex på Kyrkans tidnings eller tidningen Dagens webbsidor som rapporterar om detta nog så viktiga kinabesök. Där har istället andra inrikes 'kyrkliga' händelser, de flesta med negativa förtecken, prioriterats och fått rubriker.

 

             Wollaita, Etiopien, 1995                                     Henan, Kina, 2010

En sak borde stå väldigt klar för den som i dag vill vara välinformerad: den världsvida kyrkan hänger verkligen ihop på ett mer och mer påfallande sätt, och vad som nu sker i kyrkliga sammanhang i det sekulariserade Väst angår, berör och oroar även kristna systrar och bröder över hela vår jord. Jag tänker då framförallt på kyrkor i Syd: Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien samt de Evangelisk-Lutherska kyrkorna i Tanzania och Kenya.

Det är en oerhörd tillgång att de i ordets djupaste bemärkelse livskraftiga tredjevärldenkristna existerar! Vi har verkligen anledning att prisa och tacka vår Herre, att de som i dagens Sverige vill leva nära Honom, kan få stöd, hjälp, inspiration och undsättning från ’andra sidan haven’ när så behövs. Och var så säker, det kommer att behövas mer och mer.

I Predikarens bok kapitel elva heter det: ”Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka.” Detta 'bröd' som under århundraden sänts över haven till Asien, Sydamerika och Afrika, är nu redo att återvända till oss som lever i en kultur där åtskilliga kyrkliga fundament håller på att vittra sönder inifrån och kanske inom kort kommer att rasa samman helt och hållet.

Det är inte första gången i historien som kristna utsätts för inre och yttre påfrestningar och allt hopp kan tyckas vara ute. Tydliga exempel är kyrkorna i Etiopien och i Kina som har blivit verkligt frimodiga först efter hårda år av utrensningar och förföljelser, på många håll ända in i vår tid.

Nej, kristenheten har ingen anledning att be om ursäkt för att den finns till. Inte heller ska vi känna missmod eller sväva på målet när det gäller vår kristna tro, det eviga hoppet och den sanna kärleken. I stället bör vi prisa vår Herre att den kristna tron globalt sett går framåt med stormsteg. I Asien. I Afrika. I Latinamerika.

På ett underbart sätt går Guds rike fram i världen (jag har sett detta med egna ögon) genom att ständigt nya människoskaror och hittills onådda folkgrupper får ta del av Guds nåds evangelium.

Och så får vi inte glömma att tacka och lova vår Herre för att den kristna tron och Kristi kyrka, trots allt, fortfarande finns i vårt land. Det är ännu inte ute med svensk kristenhet på något sätt – tvärtom, för det är inte slut på Guds makt och barmhärtighet.

 

             Shaba, Dauro Konta, Etiopien, 2000                                  Zhoukou, Henan, Kina, 2010

 

Chifeng, Inre Mongoliet, den 20 november 2010

Per-Martin Hjort