Visionen som misslyckades

men ändå lyckades

Sista dagen av året 2011 kunde Gunnel och jag efter visst detektivarbete äntligen leta rätt på något vi läst och hört en del om: en vacker gammal skolbyggnad med grönglaserat tegeltak och svängda gavlar som i början av 1920-talet i kinesisk stil uppförts av Svenska kyrkans mission, under en epok då man hade stolta planer på att grunda ett regelrätt universitet i Kina.

Den vackra gamla skolbyggnaden är idag ett av kinesiska staten skyddat kulturminnesmärke. Foto: Per-Martin Hjort

Den vackra byggnaden är idag ett av kinesiska staten skyddat kulturminnesmärke. Den ligger i stadsdelen Taohwalun i staden Yiyang, omkring 70 kilometer nordväst om Changsha, i den sydliga provinsen Hunan.

Inskriften på baksidan av en minnessten på platsen berättar att denna byggnad och ytterligare en som tjänstgjort som lärarbostäder tillhört ett college som en gång grundades av svensk mission.  Numera ingår dessa båda historiska byggnader i en statlig gymnasieskola, där elever och lärare vid vårt besök nyss hade påbörjat sitt efterlängtade kinesiska nyårslov.

SKM:s plan var att grunda en högskola för att främja mötet mellan kinesisk och västerländsk kultur . En framsynt och djärv vision som dock misslyckades ganska kapitalt. För det första blev det aldrig något universitet, utan det hela inskränkte sig till ett college, d v s ett mellanting mellan en svensk högskola och ett gymnasium. Dessutom var man efter bara några år tvungen att stänga skolan på grund av politiska oroligheter.

Det var minst sagt svårt att jobba i Hunan på 20- och 30-talen. Motståndet mot det västerländska inflytandet var starkt och provinsen drabbades upprepade gånger av ett långt och blodigt inbördeskrig. I slutet av 1940-talet lär SKM ha haft 14 missionärer i Kina, men 1951 stängde Mao Zedong definitivt portarna för all utländsk mission.

Efter Maos död 1976 började nya vindar blåsa. Kina öppnade sig alltmer och 1985 grundades Amity Foundation av kristna kineser. Idag är det den största fristående hjälporganisationen i landet.  Utsända av olika kristna västerländska och japanska organisationer har till dags dato säkerligen ett tusental lärare, varav ett ansenligt antal även från Sverige, jobbat genom Amitys försorg på olika universitet och högskolor i ett stort antal av Kinas provinser. Fokus har legat på de mest eftersatta delarna av landet. Medlet har varit engelsk- eller japanskundervisning, målet kulturmöte präglat av ömsesidig respekt, som för båda parter leder till vidgade vyer bland annat genom en bättre förståelse av den egna kulturen. I koncentrat skulle man kunna säga att vi lär dem att se den enskilda människan, de lär oss att inse att vi alla ingår i ett mänskligt sammanhang. Något av det som var själva grundtanken med universitetsprojektet i Taowhalun?

Amitylärarna kommer från olika nationer och denominationer. De lär sig respektera och samarbeta med varandra och med kinesiska kolleger – ett sant ekumeniskt projekt på gräsrotsnivå. Under årens lopp har hundratusentals kinesiska ungdomar tagit djupa intryck av denna undervisning, något vi hör, ser och märker i olika sammanhang gång på gång.

Gunnel och Per-Martin framför minnesstenen som står vid skolan. Inskriften på baksidan berättar att denna byggnad tillhört ett college som en gång grundades av svensk mission.

Vilken effekt Amitys lärarprojekt i stort har haft och har, vet endast vår Skapare. Jag är dock helt övertygad om att det för den ”lilla människan ” betyder oerhört mycket mer än vad man kanske tror.

Kanske vi skall se den vackra byggnaden i Taohwlun som symbolen för en vision som först misslyckades men sen lyckades?

Lanzhou den 11 januari 2012

Per-Martin Hjort

Per-Martin är utsänd av Svenska kyrkan till Chifeng i Inre Mongoliet (Kina). Tillsammans med sin fru Gunnel arbetar Per-Martin som lärare i engelska vid högskolan i Kina, genom Svenska kyrkans partner Amity Foundation.

(Publicerat den 12 januari 2012 på Svenska kyrkans hemsida)