Märkvärdiga kyrkklockor

För många Shanghaibor var detta en helt vanlig söndag i maj. Men för oss, min man Per-Martin och mig, var det en ovanlig söndag, dels för att vi befann oss i Shanghai och dels för att kyrkklockorna ringde. Det var första gången sen vi kom hit 2001 som vi hörde klangen av verkliga kyrkklockor i Kina. Det är möjligt att de brukar ljuda i Shanghai men i de provinser där vi arbetat (Fujian, Gansu och nu Inre Mongoliet) har det inte varit fallet. Inte ens Zhongwenmen-kyrkan i centrala Beijing som ofta med stolthet presenteras för utländska besökare brukar bjuda på klockklang.

Men är det så märkvärdigt med lite klockklang?

Mu'en-kyrkan Shanghai 2012 Foto Per-Martin Hjort

Ja, det är märkligt. Särskilt i en kommuniststat som Kina där många kyrkor stängdes under kulturrevolutionen och där kyrkklockorna liksom miljontals kristna definitivt tystades. Officiellt tillåter den ateistiska staten religionsfrihet vilket innebär att utövandet av buddhism, taoism, islam, protestantism och katolicism är accepterat. Religiös utövning är emellertid starkt kontrollerad. I statistiken för protestantiskt kristna (15-20miljoner, uppgifterna varierar) inbegrips enbart personer som är registrerade i den av staten godkända protestantiska Tre Självkyrkan. Att det därutöver lär finnas minst åttio miljoner bekännande kristna som inte tillhör den patriotiska Tre Självkyrkan nämns inte. Utanför den officiella kyrkans hägn är det fortfarande olagligt att regelbundet samlas till andliga sammankomster och det är omöjligt att registrera någon form av frikyrka eller annan församling.

Ett tecken på öppenhet

Att kyrkklockorna åter ljuder i Shanghai är förhoppningsvis ett tecken på en ökande öppenhet för religionsutövning, inte enbart på pappret utan i verkligheten. Hur långt utanför den stora världsmetropolen som öppenheten sträcker sig kan vara svårt att greppa. Jag är ingen teolog och har vanligtvis inga kontakter med ledningen för denna gigantiska kyrka. Jag undervisar på en högskola i en stad i Inre Mongoliet. Däremot har jag under årens lopp fått kontakt med ganska många kristna, såväl församlingsmedlemmar som elever. Det vore förmätet att  teckna bilden av den kinesiska protestantiska kyrkan enbart utifrån mina upplevelser men jag vill ändå dela med mig av mina erfarenheter.

Att beskriva kyrkan i Kina är som att försöka beskriva hela Europa med ett litet samhälle någonstans på den skånska slätten som mall. Det är givetvis omöjligt. Liksom olika delar av Europa har sin särart så kan kyrkolivet här se helt olika ut från plats till plats. Liksom ett enda land i Europa kan uppvisa en mångfald av kulturer så kan en enda provins i Kina bjuda på en mångfald av olikartade församlingar där formerna för gudstjänsten varierar allt ifrån vad vi i Sverige skulle betrakta som hyperkonservativt till mera karismatiskt.

Kinesiskt gudstjänstliv ur mitt perspektiv

På de orter jag varit bosatt har jag försökt delta i gudstjänstlivet utifrån de förutsättningar som rått lokalt och jag har också varit i kyrkor på andra platser som jag besökt. Jag har suttit av många långa och entoniga predikningar tillsammans med tusentals trogna åhörare i Fujian i sydöstra Kina och samtidigt häpnat över den innerlighet som framkommit under bönen. I Lanzhou i den västliga provinsen Gansu var det ofta en fest för mig som andligt hungrande att mötas av vardagsinriktad förkunnelse till oss storstadsmänniskor mitt i livet och omslutas av bön och lovsång.

I den lilla enkla landsbygdsförsamlingen i Xifeng i samma provins slutade jag aldrig att förundras över att folket troget satt kvar på de smala träbänkarna, trots att många kastade längtansfyllda blickar mot väggklockan som trögt tickade fram minuterna då föreläsaren framme vid podiet kunde smälla igen den handskrivna postillan och säga amen exakt på sekunden när fem kvart hade gått till ända.

Gudstjänsten här i Chifeng i Inre Mongoliet kan se olika ut från gång till gång. De nio husförsamlingarna som slagits samman och lyckats bli registrerade som en församling inom Tre Självkyrkan kommer från olika traditioner och tycks lida av barnsjukdomar som ibland skapar oro i leden. Den kvinnliga församlingsföreståndaren arbetar energiskt med att få ordning på både teknik och åhörare i den långsmala lokalen som egentligen är en galleria som församlingen hyr av kommunledningen. Efter söndagsgudstjänsten skingras församlingen och försvinner in i mindre rum för Ungdomsgruppen, Bönegruppen eller Bibelstudiegruppen. Det senaste tillskottet är en Barngrupp som samlas under gudstjänsttid, vilket är ännu ett tecken på öppenhet eftersom det (så vitt jag vet) formellt sett fortfarande inte är tillåtet att samla barn på detta sätt.

Olika former men samma centrum.

Trots att de yttre förutsättningarna kan vara helt olika har jag noterat vissa gemensamma drag. Unison sång och bön är viktiga inslag och bibeln intar en central plats i förkunnelsen. På många håll har man flera samlingar varje söndag. Och kyrkan är alltid full.

Söndag i Mu'en-kyrkan i Shanghai Foto Per-Martin Hjort

När vi kom in i Mu’en-kyrkan i Shanghai fanns inte en enda plats att uppbringa på nedre våningen. En trappa upp var en sal med en TV-skärm där man kunde följa gudstjänsten redan fullsatt. Återstod läktaren. Inte en enda plats, trots att klockringningen ännu inte upphört. Vi gjorde som andra: satte oss på golvet. Kyrkan ligger intill shoppingdistrikten i centrala Shanghai. Inslaget av yngre personer i åldern tjugofem till fyrtio år var märkbart och till skillnad från många församlingar i mindre städer var antalet manliga besökare stort. Tillsammans med ett tusental andra fick vi återigen fira mässa.

Vi vet att kyrkan växer snabbt i Kina och vi har flera studenter som är nykristna. Vi vet också att många av dessa nya kristna försöker hålla det hemligt av rädsla för att förlora förtroendet från familj och vänner eller för att det kan hindra dem i deras karriär. Trots detta väljer de livet med Kristus, för som en ung, framåt tjej sa till mig: ’Det är det viktigaste och bästa jag gjort.’

Gunnel Hjort Foto: Ulrika Lagerlöf

Gunnel Hjort, utsänd av Svenska kyrkan till Chifeng i Inre Mongoliet (Kina)

Gunnel och hennes man Per-Martin arbetar som lärare i engelska vid högskolan i Kina, genom Svenska kyrkans partner Amity Foundation.

(Publicerat den 19 maj 2012 på Svenska kyrkans hemsida)