Kina 1927

Hilda Andersson, min mors faster, var i den amerikanska Augustanasynodens tjänst 1918-1930. Hon sändes till Kina 1918, men var tvungen att fly landet 1927. När vi tidigare i år röjde upp bland sakerna efter min mor, hittade vi nedanstående tidningsurklipp från 1927. Vilken tidning artikeln varit införd i och vilket datum, är omöjligt att säga, men den dramatiska skildringen är troligtvis det sista hon skrev från Kina.

Artikeln återges i sin helhet nedan tillsammans med den krönika undertecknad skrev i Norra Skåne 2008 och som senare publicerades i Svenska kyrkans seriehäften om mission 2009. 

 

 

Från Kina. 

Av missionär Hilda Andersson      

 

Hsüchow den 26 jan. 1927.       

Det är i dag 7 dagar före Kinas nyårsdag. En mycket viktig hemmets högtid, då alla familjemedlemmar ska vara församlade. "Tuppen" ska offras till köksgudens ära – i kväll. "Tsao ye", köksguden, en pappersfigur uppklistrad på väggen bakom köksspisen, "smörjes" med socker om mun så att han ska tala "söta" ord, och inte sladdra om något ont. Han blir nämligen uppbränd efter tupp-offret, och far upp till guden över alla gudar och rapporterar. Under årets sot och rök har han blivit illa tilltygad, så det behövs med en ny. För ett par ören kan man få köpa en ny köksgud. Nyårsdagen klistras han upp på samma plats. Med stor ära välkomnas han åter.

Under den kommande veckan kan man leva och göra som man vill. En glad vecka, ingen vaktande gud. Man får köpa upp vad man behöver för 3-4 veckor i förtid. Under nyåret äro alla affärer stängda. Alla ska ha fritt och kläda sig i bästa (nya helst) kläder, prata och festa. 

Även missionsskolorna äro stängda en månads tid. Patienterna våra, om det  är aldrig så svåra benbrott – nog ska de hem till nyår. Ingen har råd att vara sjuk under en sådan högtid. Allt vilar. Det liknar söndagen i ett kristet land nyårsperioden i Kina. T o m våra kristna vilja hem till nyår. De ha ingen köksgud att offra till, men "god mat", "mycke mat" och mat på alla tider, för alla gäster som komma, enligt urgammal kinesisk sed. Nya kläder vill man ha om man har råd, nya rim och vackra önskningar fästas upp på dörrportarna, och man vill gärna föra ett dagdrivarliv även om man har de kristnas alla sön- och helgdagar året om.      

Missionärerna ha under nyårstiden särskilt bråttom att sprida Jesu Kristi evangelium. Kvinnorna sitta utanför sina dörrar på tröskeln och prata. De bjuda oss alltid sitta ned. Ingen svår sak att bli bekanta. De ha tid att     lyssna i dessa dagar som aldrig annars. Må Ordet falla i god grund och bära frukt. Må under det kommande nyåret många köksgudar bli utbytta för den sanne guden.       

Den 11 februari 1927.       

Tjocka ovädersmoln hänga över oss för närvarande. Ingen väg öppen. Alla ha packat det mest nödvändiga, färdiga till uppbrott. Ändå går arbetet i sin jämna gång för att ej oroa kineserna. Mer och mer lägges dock arbetet på deras skuldror – i den händelse vi komma härifrån. Engelska bankerna äro stängda, inga pengar få vi ut på deras "cheque". Allt ökas i pris. Undrar vad tidningarna där hemma berätta om Kina i dessa dagar? Enligt äldre missionärers omdöme är det likt Boxaråret 1900 och revolutionsåret 1911-12. Dock är hatet mot utlänningarna här värre n u än då.

Nationalisterna sky inga medel. - - Arbetarna sjunga Lenins (från Ryssland) sång. De sucka under oket av deras arbetsbörda. Det ryska inflytandet på sista åren har förgiftat hela landet. Mänskligt sett är det hopplöst. Och dock är det många gånger 700 som inte böjt knä för Baal. Den unga kristna församlingen behöver rensas från slagget. Genom förföljelse  har den kristna kyrkan i alla tider – vunnit seger. Genom lidande – till seger, ingen annan väg för oss heller. Inbördeskriget pågår som vanligt. Man vet inte vem som är "herre".

Tidningarna från Hankow eller Peping komma först en 14 dagar efter. Buden är ej så säkra som på Davids tid. Hörde i dag att vi redan äro i "söderns"  händer. Söderns armé, som vi Honan-bor hela tiden fruktat! Övervunna utan krig denna gång!

 

     

Nu står striden med Chang-Tso-Lin på Chilligränsen. Feng-y-Hsiong väntas hit ned. Skolorna skulle börja efter nyårslovet – men studenterna infinna sig icke. De veta mer än vi. För minsta rykte om krig fly de och skingras inom ett par timmar. Så gjorde de för en månad sen. 

2 timmar senare.    

Ha nu fått telegram från konsulatet i Hankow att fly fortast möjligt antingen till Hankow eller Shanghai för att vara färdiga att lämna landet. Sista varningen för Honan-utlänningarna. Om det ändå vore en månad senare. 
Det är så gräsligt kallt att ge sej på flykt. Ska nu packa det sista och säga farväl – med de kära sköterskorna, de sjuka och Hsüchow – kanske för alltid.  

Gud hålle sin skyddande hand över både dem och oss.   

 

 

2009-04-23/Per-Martin Hjort